Var sak har sin plats
Flyttar så då på Mats
Vet vad som ska göras
Du kommer att höras
Byråkratins alla roller
Skyddande av parasoller

Ingen levande du flår
Sopar igen alla spår
Sprutar skum över bränder
Så alltid med fria händer
Vänt på varenda sten
Brutit alla tänkbara ben

Det som står skrivet i stjärnorna
Inget bakom dessa hjärnorna
Luckor som står på rad
Gömd bakom en mullvad
Blir att tyda ett kodat språk
Långt ifrån något klarspråk

Inga stenar har fallit från brösten
Som löven som faller om hösten
Så några som alltid får ge vika
Till förmån för dom rika
Klyftorna som ständigt ökar
Som vårens alla tulpanlökar

Soffan som börjar bli utsliten
Ständigt den där parasiten
Han som aldrig lyft ett finger
Svarar inte om någon ringer
Bara att klaga framför en skärm
Dom kommer liksom i en svärm

För bakom politisk propaganda
Finns ingen riktig kämparanda
Det bara att lägga sig platt
Vill inte starta någon debatt
Så dom sjuka och dom svaga
Kan inte annat än att beklaga