En klassisk blini, kaffe och jazz som rinner nerför väggarna och svalorna jagar över de illa täta taken. Det finns en stramhet i övergivna farkoster och du fortsätter att vara stilla, när du nu ser smärtorna som svarar.
Det är prosodin som får svårt med mitt skratt, knepigt att vara pessimist.

Regnet faller, paraplyer fälls upp luften värms upp och pölarna far upp i densamma av trafiken. Stora, små, hoppande steg i vattnet, skyndsamma, för herrgårman har käckare steg här. Vilddjuren klättrar sakta upp för draperiet. Och trikoloren stannar upp i vinden och fladdrar till med bussen.

S l e v a - s p r a v a

Men rakt fram
går ej din väg
du tar upp bläcket
och följer krogiga
linjer

Som pessimisten och optimisten aldrig
tror för världen är lika däri
inbillningens makt som frågor krackelerar.

Vi är på väg att få ett nytt verktyg.

Mudderverkets vakthundar skällde lojt och Münchs skriet ropade ut nummer till blåljusen. På den välunderhållna badbryggan en spanande tärna. Tivolit i parken saknar ännu barnen.

Stämningen i oljeporträtten lugnade dig, den venitianska masken döljer andra önskningar, några skisser och tiden ändrar färg i din hand, du minns det tysta varma samspelet.

Stolskrap, regnet är på väg du skrämmer ner bisamråttan och återkommer till den vita älgen.

Pistagegrön bakelse och kaffe med kasusfel. Vår väg till oss själva när luften går till ett stillastående
där stenarna kom från.

Mellan vägarbeten små kors från en olyckstid, vägbankens släntstabilitet förbättrar i spår av regn.

Längs floden i Pskov gick inte damen med hunden, vänster om skottgluggen en överkryssad hund. Klockringningen kom med vinden över vattnet. Du sätter dig bredvid Vysotskijs reqviem, näring för själen och den utkastade kroppens vilsenhet. Du känner inte till några stora lögner längre, men smärtan som fört oss hit. Du gick över bron och såg nedanför den renoverade fästningen, att där börjar Ryssland, men var du kom ifrån var lite oklart. Under bussturen såg du ett antal storkar och bara två rovfåglar.

Libertango mittemot kungliga torgets hotell
noggrann marsch runt om en frihetssång i färgade bergarter
en ung distad gitarr spelar Adeles låtar
inga hausmannska boulevarder men
vinkelrät art noveau.

Attack från en hammondorgel och hon
vänder blad i diktboken, en bluesröst och en perfekt
trumma står lutad på ett ställ tyngd av meter av litteratur
och anteckningar, där regn levde och arbetade.

Det kommer regn och turisterna låter
gatstenarna slå väskorna, och snickaren
tömmer en pils på rot, bland bordsväxter
töms glasen sakta.