Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland känns det bara så.


Ett tecken


Det går sakta och stilla
Där eldar har släckts
Och själar mår illa
Där förtroenden knäckts

Där luften är rensad
Och tystnaden tung
Är skattkista länsad
Och lämnad åt kung

Och kungen han faller
På knä i en bön
All hans kraft bakom galler
Låter höra ett stön

Hör mig nu Herre
Det kan ej bli värre
Visa ett sätt att få upp denna knut
Ge mig en hint
Innan allting slår slint

Ge mig ett tecken att mörkret tar slut

Där är travar av skivor
Och bilder av strid
Och böcker i drivor
Av borttappad tid

Han ser röken som ringlar
Vid slagfältets rand
Och drucken han vinglar
Från skärseldens brand

Ropet det ekar
I en tunnel av beck
Och kungen han tvekar
I vanmakt och skräck

Hör mig nu herre
Gör plågorna färre
Visa din godhet för skuggornas prins
Se kedjan är stark
För en fjättrad monark

Ge mig ett tecken att friheten finns

Stormen den rasar
Fast ytan är blank
Och stärkkragen frasar
När skepp går i sank

Kaptenen vid rodret
Han följer sin bark
Insytt i fodret
Ett brev från monark

Det blev aldrig lämnat
Dit det var tänkt
Nu har murarna rämnat
Och tronen är kränkt

Hör mig nu herre
Min önskan är smärre
Ge mig ett glöd till stöd denna natt
Skänk mig ett strå
Så jag orkar att gå

Ge mig ett tecken till glädje och skratt




Fri vers av Uffe Agnetun
Läst 271 gånger
Publicerad 2006-06-28 09:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Uffe Agnetun
Uffe Agnetun