Ibland känns det bara så.
Ett tecken
Det går sakta och stilla
Där eldar har släckts
Och själar mår illa
Där förtroenden knäckts
Där luften är rensad
Och tystnaden tung
Är skattkista länsad
Och lämnad åt kung
Och kungen han faller
På knä i en bön
All hans kraft bakom galler
Låter höra ett stön
Hör mig nu Herre
Det kan ej bli värre
Visa ett sätt att få upp denna knut
Ge mig en hint
Innan allting slår slint
Ge mig ett tecken att mörkret tar slut
Där är travar av skivor
Och bilder av strid
Och böcker i drivor
Av borttappad tid
Han ser röken som ringlar
Vid slagfältets rand
Och drucken han vinglar
Från skärseldens brand
Ropet det ekar
I en tunnel av beck
Och kungen han tvekar
I vanmakt och skräck
Hör mig nu herre
Gör plågorna färre
Visa din godhet för skuggornas prins
Se kedjan är stark
För en fjättrad monark
Ge mig ett tecken att friheten finns
Stormen den rasar
Fast ytan är blank
Och stärkkragen frasar
När skepp går i sank
Kaptenen vid rodret
Han följer sin bark
Insytt i fodret
Ett brev från monark
Det blev aldrig lämnat
Dit det var tänkt
Nu har murarna rämnat
Och tronen är kränkt
Hör mig nu herre
Min önskan är smärre
Ge mig ett glöd till stöd denna natt
Skänk mig ett strå
Så jag orkar att gå
Ge mig ett tecken till glädje och skratt