Högström befinner sig på denna höstkant kring Abiskos nordligaste utmarker. På helt egen hand korsar han norska gränsen gång på gång samma dygn. Hemmavid väntar hans bägge barn och kära hustru. Ehuru fullkomlig brist på mobiltäckning råder, har fadern införskaffat särskild satellit-sändare, varifrån sedermera familjen spänt över internätet får följa hans spridda spår. I så kallade fjällvärlden kan övergångarna mellan sommar och vinter vara lika livsfarligt sköra som sagolikt sköna. Ofta drar hösten förbi på ögonblick. Ty även björkarna bor glest häruppe. Dock timrade vindskydd förekommer, om stormen blir alltför snöblöt. Hörlurarna fyller emellanåt Högströms huvud med passionerade pianokonserter.

Hustrun håller inte precis på att virka ihjäl sig av oro inför makens äventyrliga liv. Hennes hjärta är förvisso hårt knutet till den musikmakare som gav henne chans att föda dessa charmtroll som just står och plinkar parallellt på flygeln i förortslägenhetens lilla fyrarummare. Fullt upp har hustrun emellertid med projektledning, skolboksförhör och vinprovning med väninnorna. Alla stugorna ned längs Kungsleden besöks fortfarande av enstaka själar. Dock uppsöker Högström självmant fläck efter fläck där nästan ingen satt sina vandringskängor. Först märker icke hans kära hur satellit-signalernas gröna tråd upphör att tillströmma över skärmen.... Nästa morgon övergår tomrummet i verkligt nödlarm.