Rapport från entrén till en hägrande lektionssal, mitt i denna mystiska cylinderkorridor :

Uppenbarligen har de tolv eleverna börjat logga in sin närvaro. Vi skymtar genom tunnelns halvdager hur såväl ungdomar som ålderdomlingar famlar vid datorskärmen. Den står kamouflerad till ett stenblock bland övriga berggrunden. Vi detektiver loggar också in oss : låtsas vara anmälda till teater för nybörjare respektive mindful matlagning och glasmosaik på avancerad nivå. Tanken var att allas fingeravtryck redan skulle finnas på tangenterna när det blev vår tur, men nyss lyckades en viss Vittorio samt en September slinka längst bak i den trånga kön.

De trenne trenchcoatarna i hatt äro vi som skriver detta. Vi har fått i uppdrag av studieförbundet CAZ att övervaka dess egen besynnerliga kursverksamhet. Dels så att kursen verkligen blir av, dels så att momentens sammansättning ingalunda blir alltför avancerad, och dels så att varenda deltagare får sitt ursprungligt valda ämne representerat. Exemplen verkar bestå av litteraturhistoria för den italienske snobben, textila avslappningsövningar för tanten som har virkat det mesta mellan himmel och jord, frigörande måleri för den redan så lössläppta Zanna, samt flygelbygge för den strukturstele Adrian - såvitt vi inte blandar ihop det med träslöjdar-Thomas projekt. Dessutom har vi ett hemligt reservuppdrag, som sålunda icke kan avslöjas i denna rapport.

Magister Zetterström lär just genomlida ett smärre inferno, ansvarig inför nio förvirrade elever av olika tålamodsgrad, plus tre par utvärderande ögon på sig. Rymdhjälmens visir skyddar knappast mot dylik psykisk påfrestning. Visserligen tror magistern att var och en trenchcoat är här i egenskap av privat student, precis som vemsomhelst. Men det minskar ju inte vårt behov att få laga några pjäser, precis som andra behöver virka sina rymddräkter eller vad man nu sökt hit för.

Dörren till det triangulära klassrummet står äntligen på vid gavel. Lysrören skiner likt lasersvärd över bänkarna i stark koncentration. Tydligen har samtliga klarat av att registrera sin befintliga status - ingen visade sig misstänkt. Gruppen kan nu bli insläppt i vuxenskolans system. Miranda är ännu en gång först ut med att aktivera sin studie-iver, likt en kvicksilvrig kometsvans som far genom varenda skåpsrad längs salens diagonala väggar. Den jäntan hittar t.o.m. akryltuberna före Zanna gör det, som gärna lugnt hade kompletterat sin arsenal men nu känner sig förlöjligad och hotad. Kunde inte Miranda ha nöjt sig med att måla sitt månnamn på den där fåniga syrgastuben till ryggsäck?! förmodar vi att Zannas tanke spinner.

Emellertid kan vi ha oerhört fel - ty i nästa sekund kliver den till synes nervöse herren Hugo fram till vita tavlan och skriver med stadig hand stora svarta instruktioner. Detta fräcka tilltag får Arthur Zetterström att börja rotera av förtret, ja närmast stiga till väders av häpnad - emedan deltagarna ju utgick ifrån att det var han själv som var läraren här. Och inte blir det lättare att hålla sig i skinnet när Adrian lydigt sätter sig vid pianot i bortre vinkeln, och trolskt tolkar Hugos instruktioner med växande inspiration....!