Jag vaknar stel
men skrattande
till en bufflig fot i orange
mellan mina ben.

Den vill leka
fast hon sagt hon ska på vidareutbildning.

Jag ger henne Pythagoras sats.
Hon vill ha hela matematiken
men jag har inte tillgång till de övriga
uträkningarna.
Jag är för kort i rocken.

Hon har sagt att siffrorna är användbara till mycket
ja somliga av dem är rent nödvändiga.

"Tycker du ja" har jag sagt.

I vilket fall
så går vi en förunderlig tid till mötes
men högst troligt
på skilda håll.

Mycket siffror förstås.
Decimaler, koordinater, rutfält
Fan, man blir upphetsad av märkliga saker
i den här verkligheten !

Men nöden har också sin plats hos oss.
Det blir som anrop.
Lite Mayday, här, ett och annat SOS.
Trummor. Djungeltrummor.
Inte mycket öppna stön.
Mera avvägda rytmer
för blodcirkulationens skull.

På skilda håll.

Det mesta jag upplever
går i mörkt orange.

Har nog älskat det
från första stund...från första ordet i alfabetet.

Hon vet det. Men gör inget väsen av det.
Hon vet vad hon gör.
Jag har slutat sörja.
Lagt kort ligger.