Aldrig jag slutar aldrig jag ger upp den dagliga
kampen mot alla lögner alla stora problem
som växer som illaluktande ogräs i landet
min röst ska höras & min penna skriva
vad jag ser hör upplever känner & anar
folk som vågar ta bladet från munnen blir alltför
ofta utsatta för fula repressalier hatiska ord
angripna bara för att man säger sanningen..
att ljuga & låtsas att allt är bra & se mellan
fingrarna är vad man ska göra & spela med
i den dagliga teatern på samhällets scen
inte konstigt allt håller på att vittra sönder
följer man i lögnens spår & låter sig ledas fram
i dess koppel så blir inget hållbart eller bra...
på den scenen vägrar jag stå & låta andra
tala om vad jag får tycka eller inte tycka...
jag tycker & tänker precis som jag själv vill
sanningen är min vän & då är jag obekväm
kommer alltid att vara det så länge jag lever
att ljuga kommer aldrig på fråga
jag hatar lögnen & den är min ovän
det kan ingen ta ifrån eller ändra på
om jag så ensam måste gå...






mare