Jag kisar mot bländverk över fredssträvandet och får återigen dödsbud. Utmed Via Dolorosa går jag hela vägen, och blodsutgjutelsen besannas. Jag dör ensam och fördömd, men jag lever. Utsatt men sunt. Ja, sant.

Som att vara för rädd för att blunda, är fiendskapens brutala skräck. Mardrömsbältet runt Mellanösterns alla pärlor växer sig starkare och starkare, och snart är världskrigen här med sina atomvintrar. Kvinnlig fägring, självklarhetens jämlikhetssträvan, dödas i porten. Och rättfärdiga halshuggs för Guds skull.

Han ska slå herden och skingra fåren.