Han färdades på intighetens
nedre del och frågade sig

Och frågade sig. Vad det
var för fel,att människan
inte kunde känna sig hel?

Han satt och hörde två
Damer beklaga sig på

Deras medicinskt verknings
-lösa salva. Inuti gammeldags

Djurpälsar med famnar fulla
av blomsterkassar och glittrande
Julklapps presenter


Klev värdigt,omständigt ut
I det vackraste av villaområden

Med en fördröjande doft av
ädelmodig Eue de cologne



Kvar blev bara några asylsökande
Och jaget som skulle kliva av längst.

Bort i ingenmansland bland susande
skog och några faluröda baracker

Strax innan upptäckte han en kvar
-glömd plastkasse under en stolsits

Med en frodigt blommande Malva
i en blå glaserad kruka. Tog och
räckte över den till en kvinna
med slitet trött utseende

Som först såg så förvånat orolig ut
Men sedan tog emot kassen så

Lyckligt glad med en snabb vänlig
nigning som tack

När de stod utanför bussen och
han sedan gick sin väg
med sliten portfölj


I kylig strålande December sol


Och Domherrar satt högt på frostigt
nakna Aspar, sisslande och knispande
så förnöjsamt på sitt Domherr-språk


Och han frågade sig inget mer
frågade sig inget mer. ..

Där han promenarade i den
knarrande snön.





Bara njöt av nuets tillfälliga
harmoniskt svävande spel.