Det var en gång ett irrbloss

som var på väg att irra bort sig

fastän enkel budbärare av drömmar

där granstammar blir till gatlyktor

som blir till fyrtorn som förleder

trollungar till klippkungar

hon vars enda ljus

tusen harar och hundra rådjur

låtit sina spår bli förskräckligt förvirrade av

tillika tio rävar och den ensliga ugglan

ingen enhörning alls

hade nu föriRRat sig själv

låtsas iRis spira och spraka som ett tomtebloss

redan här i sällsamt kalla november

öppnades just första pirrande luckan

rakt in i kalender-landet

får hon schizotypiskt skåda

med histrioniskt medverkande diagnos

hur Gloriabella Lillstrumpgumma

försöker besöka Kaspar Hugo Gränsemyr

med lysande kärlek förtöjd i en trippelhatt

men möts av stormlugna stjärnsmällar

och sjösjuka slottsråttor

som knaprat sönder ett dussin ursprungliga gluggar

och spillt glögg över halva kapitel Ü

så historien slutar både här och var ;

emellertid dyker Ljusilia Julskötare änglalikt upp

i Hedenhös stenbenta rymdskepp

ehuru Albengt & Herkules efter bullbakta kullerbyttor

slagit sig ned i stalledrängens kyrkbänk

tämligen svanslösa

konstaterar Sture Trenter

men blir motbevisad av Maja Nötnäbb

med stumt bifall från Lasse Valleby

och hela den okurtiserade damorkestern

singlar ensam snöflinga

ur ur svarta televisionen

gör utflykt till Grimms grymma skogar

tar en sväng över iriska sagornas ö

fastnar nästan i törnet av en Brexit

passar på se Bretagne och Baskien

vidare längs Torino via Venedig

ända över alpkanten hem

till Garmisch-Partenkirchen igen

känner sig irrblosset fullkomligt

genomlyst och fridfull

för den här gången.