gömmer sig i sin lätt grisrosa filt

fruktar främmande familjens stuga av snö

men tinar snart upp en smula

eller mer än en hel lucia-deg

inför Mariannes varma Mona Seilitz-leende

ber att få hennes gallstenar

sköter tills dess gärna vuxen-ruljansen

med Jesper som brukar skruva ihop

världen på nya vis

och Erika i turkost pannband med stora örhängen

vars längtan slits mellan pluggets kompisar

och denna jäklans jullovsidyll

ty pappa Paul har lyckats måla som Rubens

och jagas nu av Rabéus skurkaktiga konsthandlarkuf

från gamla stan bort bland vasaloppsspår

med husbil in bland minsta julgran

där gubben Oscarsson står och

gormar trivsamt

som ännu en unik tennsoldat i ordningen

och frugan Vanderman/Hejdeman hotar att äta sig smällfet

på mat som familjen saknar, bara för att bryta

Stefan Ekmans välspelade tystnad

medan även detta år

Isfält fick göra signaturmelodin

innan man undrar vems mun

som kom att smälta vems kind