Begär inte att du ska förstå
En röd tråd genom alla vrår
Så ett sista försök till halmstrå
Samma slentrianmässiga spår
Alltid på samma cylindrar
Närmare och närmare stupet
Inga stjärnor som tindrar
Där under det mörka djupet

Allting står mig upp i halsen
Längtar, men vet inte efter vad
Följer bara med runt i valsen
Radion spelar en sorgsen ballad
Sagan kanske snart ser slutet
Mot nyare bättre tränder
Varför se det som är förflutet
Om livet så en dag vänder

Vill ständigt till botten sjunka
Ett omoraliskt dilemma
Som att hela tiden få punka
Känner mig aldrig hemma
Runt på gator och torg
Grenar som kapats under mina fötter
Flummar runt i en egen borg
Är mer som en, i en påse med nötter

Hela tiden det rycker och drar
Blod som pulserar
Sen är man så himla dyrbar
I ärr jag så regerar
Sår som aldrig riktigt försvinner
Har skurit mig genom verner
Hur jag sen innerst inne brinner
Vill aldrig ställa till med några scener

Så ensam på tronen
I murar av betong
Står där vid stationen
Väntar på nästa avgång
Är bara en i listan i systemen
Fåglar om vinter flyger sin kos
Att hitta en lösning på problemen
Där du står med en vacker ros

Hatar så stressen och kraven
Är så inte en del av eliten
Blir snart levande begraven
Är bara så trött på skiten
Om sen hoppet verkligen fanns
Ödet vill sen kanske något annat
Du stod där med en gyllene krans
Då tiden bara kunde ha stannat

Löven som från träden faller
Som små hjärtan runt en grav
Allt kommer så i intervaller
Känner värmen ur ett eldhav
Människor kommer och går
Blommorna vissnar i sin vas
Ingen som verkligen förstår
Allting ur ett sprucket glas