En ny sprucken ros
Så min daglig dos
Det var ett himmelskt ljus
Långt borta havets brus
Om tiden kunde stanna
Alla känslor att scanna

Ödet förde oss samman
Såg dig redan som mamman
Om vi älskade varandra
Finns ingen att klandra
Våran hjärtan var av glas
Kanske bara var en fas

Regnet föll lätt mot våra kroppar
Ser nu alla våra dalar och toppar
När våra läppar möttes i en kyss
Minns det som om det var nyss
Torkar snabbt bort en tår
Något som alltid river upp sår

Såg hur du gick åt ett annat håll
Hade inte längre någon kontroll
Ville nog aldrig att du skulle gå
Du sa att jag en dag skulle förstå
Vad var det vi egentligen kände
Du var solen som i värmen brände

Bladen som fallit ett efter ett
Något jag tidigare borde sett
Fanns kanske mer jag kunde göra
Kunde inte längre kärnan beröra
Glömt att vattna dig varje vecka
Du som var mitt eget lilla mekka

Allt är så för evigt dött
Men bilder av dig du fött
Du gav liv åt något nytt
Ser nu åren som flytt
Där i skuggan avbilder av oss två
Det färgar min himmel åter blå