Du pratar om allt och ingenting
Orden bara studsar omkring
Ingen fick någon syl i vädret
Du höll liksom alltid i lädret
Så om hälften vore nog
Med språket du våldtog
Du var som irriterande klåda
Överallt du skulle hålla låda
Ordens betydande makt
Ångrade inget du sagt

Som om folk förstod allt du sa
Du kunde vem som helst bedra
Så fruktansvärt karismatisk
Så otroligt sympatisk
Fick så alltid som du ville
Men inte var du något snille
Du bara pladdra på
Utan själv ett ord förstå
Allt ditt snack i metaforer
Skällande som labradorer

Varje dag var det något nytt
Något tal som var ihopsytt
Brödfittan som aldrig kunde vara stängd
Om någon kunde fått dig hängd
Tystnad fanns inte i ditt vokabulär
Det ingick liksom inte i din affär
Alla dina påhittade historier
Det var ju bara rena fantasier
Prat om livets alla val
Hur du förberett dig för nästa tal

Med mer eller mindre omänskliga gener
Du hade stått på alla stora scener
Du var ett ständigt störrande moment
Undra vad Gud tänkte när han dig sänt
Har du så någon vettig funktion
Det enda du kan är att ta ton
Allt är bara ett spel för galleriet
Som om du vore värsta geniet
Lögner som avlöste varandra
Långt ifrån alla andra

Alla som för dig så skulle falla
Uppmärksamhet att påkalla
Ett sätt att trampa på någons hjärta
En lycka i någon annans smärta
Du satt som på en piedestal
Blev i mörkret som en ond schakal
En dag du blev inspärrad för gott
Dömd för alla tänkbara brott
Du som hade talets gåva
Hjälpte inte till slut vill jag lova