Ett par märkliga tidningsartiklar får Molly syn på nästa morgon. Av pur överraskning brer hon nästan marmelad på lösnaglarna. Först möter henne bilden föreställande Kjell, mannen som Molly har en eventuellt spirande förbindelse med. Som om detta inte vore nog, poserar en livs levande orangutang bredvid Kjell.

"Apan satt bara där i min bagagelucka! Trodde jag hade fått coronan eller nåt. Till synes oberörd skalade den apelsinerna som jag precis köpt..." citerar blaskan hennes älskling.

Uppenbarligen har mannen haft mage att låta bli ringa och berätta ens en bråkdel för henne?! Och inte har Kjell haft vett att torka bort svettdropparna från pannan på fotot heller. Molly befinner sig i sprickfärdigt tillstånd. En smula lugnad blir hon av hur det ljusnar skönt utanför köksgardinen.

Sedermera i en av hennes medicinska tidskrifter, påstår man att kycklingar numera kan födas genom livmoder. Där avslöjas hur kinesiska forskare erbjuder hönor möjlighet att lämna äggstadiet till förmån för däggdjursstadiet.

Deras begreppsanvändning är delvis ny även för en kirurg som Molly själv. Gulkroppar är dock vardagsmat, ända sedan äggstockar och dylikt tenterades av grundligt, ett tjog år tillbaka. Så hon blir föga förvånad när dessa restprodukter pekas ut som potentiella bärare av bieffekter.

"Tja, är det inte gulkroppar så är det apelsindjur" tänker Molly på väg, via elektriska toaletten, ut till sin privata helikopterförare lik en chimpans i kostym. Med ett tjänstvilligt leende berättar chauffören att läget i Italien faktiskt håller på att ljusna litegrann - att smitt-situationen ingalunda är totalt hopplös, som pöbelns mediakanaler sökt påskina.