avmagnetiserat lyste frånvaron
och låg sårad kvar i skyttegraven
tillsammans med ett kuvat samvete,
en gråt som fastnat i halsen och en debatt
som avslutades innan den började

kluvet är håret när munnen öppnar sig
och ut ramlar tårögda grodor som inte
kan värja sig ifrån en stubin som redan var tänd

många år passerar mellan våra oskiljaktiga förbund
som öppnar sitt fönster och sjunger ut sin klagan
över gator och torg. Vi är kanske inte gjorda för varandra
men vi kompletterar varandras fel på ett sätt som
gör oss fullständigt unika

därför ler vi åt varandra istället
för motsatsen hade varit katastrofal