ni som står utan krav
målar hussidor av vackra färger
förlåter små meningslösa steg
och ser helheten i detaljen

ni som fångar och släpper
sjunger falskt, visslar vackert
och ändå njuter oavsett,
skapar allt ur ingenting
och får mig gunga trots stillhet

ni är mina vänner,
njuter när det är förtjänat
utan att känna samvetets spår i följden
ni letar ljuset när mörkrets skugga anfaller

ur skuggor är vi komna och ur liv vi färdas
för att ge och frodas ur vår gemensamma kunskap,
annat är passé
allt annat är obetydligt

vi står med olika tankar mot horisonten
just för att bilda en ny stjärna på himmelen
och det är där vi växer, bildas och blir samman

vi är vänner, både här och innanför poesin
vi är de skepp som skapar framtiden
med lite mer luft under vingarna,
utan oss
skulle nästa steg bli detsamma som förra