Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
”hello darkness my old friend” oa(10)


kaos -prolog 5.0 - 1:a tagningen

du vet inte
men suktar
överjävlighet som botgöring

dina handleder ärrar av
misströstan, och det skapar
den skit som faktisk råder

kommer råda

kommer avslutas


MÅLTAVLA---

Hur kan det fungera ensamt
hela jävla universum
vart är motorn?
vart är den logiska solida och överpräktiga förklaringen?

-----SCEN 5.5

- Är du förtvivlad i ensamheten?

Tystanden råder okonstlat men med förbannad apati.

Ölkaraffen krossas mot en överhelig skalle...och den där sketna substansen som packas i våra vener droppar försiktigt mot ett parkettgolv av billigaste sort.
- Min smärta är mitt enda livstecken...för helvete!!

------Ändrade förhållanden-----

hur ska det någonsin kunna förklaras med mänskligt uppfunna ord, vad som egentligen ligger i meningens totala samexistens med mänsklighetens överfromma beteendemönster. För bara i hatet...och i konfliktfyllda härdar råder den subjektiva meningen hos ett allt.

..........SCEN 33.3......

framtiden krasas mellan tandproteserna...för någonstans där kommer det där lilla gula på himmelen att förlora...och just där i det ögonblicket tittar två likgiltiga på varandras hånfulla leenden.
- JAG HATAR DIG! Din jävla bedragare, din besudlade idiot som avsaknar all form av rannsakan, ser du skiten på himmelen, den är din present?

----------

vi blir inte bättre!
vi kommer inte att finna en himmel....
men vi kanske finner oss själva
om vi har lite jävla tur i sammanhanget.

****SCEN 72.0****

Där blodet forsat, har också konsekvensen blivit övertydlig. Och någon annans val har också synat sin handling och sin orsak. Exeptionella och på gränsen till perversa beteende kan till slut. Förorsaka den enda lilla utväg som vi tror kan finnas.

Vissa kallar den för perspektivitet
andra kallar det för sketen erfarenhet
Jag kallar det för tur...jävligt massa tur för mänskligheten...

- Jag förstår, jag inser, jag vet att jag bara kan tro, aldrig någonsin veta,

du vet inte
men suktar
överjävlighet som botgöring

och då vet vi vad som kommer att ske,
vad som kommer hända,

THE FUCKING END...




Fri vers (Fri form) av Max Poisé
Läst 269 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-04-25 16:09



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Det finns inte alltid svar på alla våra frågor, men kanske en gång i framtiden kommer vi att få se helheten...
2020-05-16

    Elisabeth Nilsson VIP
En förtvivlans dikt över mänskligheten och allt elände den orsakar, skriven som ett manus till livets teaterstycke. Världen av idag är grym. Bara att konstatera fakta. Men ibland finns det ljus att njuta av.
2020-04-26

    Lena Staaf VIP
En förtvivlad och desperat text, ett försök att klamra sig fast i någon slags verklighet där hatet är det enda konkreta som går att ta på. En besvikelse över mänskligheten. Jag uppskattar det poetiska flödet men känner mig inte hemma i den mänsklighet du beskriver. Jag tycker mig själv ha upplevt så mycket värme och storhet. Inte minst nu under Coronan. Men varje människa har rätt till sin egen upplevelse.
2020-04-25

  Fredrik Axelsson
Vad finns det att säga om livet mer än att det är både hoppfullt och självdestruktivt till sin natur. Det här blir ett manus, en berättarröst, en teaterscen. Jag lutar mig tillbaka. Blir stormförtjust i pauserna, variationerna, rubrikerna(!), tagningarna, verkstaden. Det är en berättelse men som läggs under fri vers, helt i min beatniksmak.
2020-04-25

  Pia Laurell (fd Kal Wallin)
Min association: att livet (positivt neutralt och negativt laddat) på Jorden är i förhållande till universum som atomerna, med sina laddade partiklar, är till oss. Kanske även virus kan räknas in om man ser det som en parasit. För parasiter i universum är vi människor. (Det är bara att gilla läget.)
Det du skriver väcker så många associationer.
2020-04-25

  Öknens Ros VIP
Universum skiter fullständigt i oss människor.
2020-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé