frånvarande rött sken
som blandar sig
förflyttar det ömsint mjuka, lena,
låter det ruttna
i samma takt som orden ebbar ut

en dåres memoarer huggs i sten
medan alltets förklaring viftas bort med en utandning
och med ursäkten att den svagaste länken måste få betyda mest

ett drev av skräckslagna flyttar det konstlade korrekta
och tillverkar murar och handfängsel för de framåtskridande

kan inte sitta och vänta på att en ny version av oss själva ska födas
som visar vägen och ritar om kartan till eget tänkande
där ett sunt förnuft inte bara är två ord som ska yppas

ser hur färger skiftar till nyanser godkända
känner hur budord tatueras in i öppna sinnen
som sedan är stängda för evigt
med munnar som förprogrammerat uttalar de ord som förväntas

ett misstag,
du är förlorad och begravd,
en oönskad och bortadopterad själ
som helst skulle avslutas i giljotin

har krigat i evighet,
ännu ett ny strid väntar bakom hörnet

mänsklig dumhet går att sälja
liksom en betryggande tro,
men aldrig en ödmjukhet