tid av onåd
sprider sin egen löpeld
efter de fotspår som inte suddas ut

det lägger sordin över grundvattnets trygga värld
och lämnar enbart ut opumpade hjärtan

har redan vandrat genom skymningslandets svaveldis
och format ny innebörd för cynismens moder
brutit sönder spillrorna av en person som bara existerade i lögnen

lämnar stigen som leder hem
och flyttar min inre ledsagare till fängelsehålorna

falskheten fortsätter sitt segertåg genom de smittade
och lägger min framtidstro i famnen på de som ständigt hånskrattar

vill gärna sälla mig till er godtrogna,
ni som ser färgerna i världen,
känner den underbara doften av vår
och kan se kärlek genom korroderat stål

ni är min förhoppning,
min vackra och flyende tanke att världen en gång för alla formaterar sig och hämtar
det underbara,

vet bara,
inte vart ni är