Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Marionettdocka

Då någon kidnappat min hjärna
Tankar jag inte borde tänka
Långt ifrån någon större stjärna
Inget som i natten blänka
Någon annan gör så mina val
Slåss så för att ta mig loss
Då någon mitt hjärta stal
Så bara ett sista bloss

Har sökt efter alla svar
Kan så bara buga och bocka
Varför dom hela tiden i mig drar
Jag är som en marionettdocka
Med repet kring halsen
Demonerna som tar över
Följer bara med i valsen
Inte vet dom vad jag behöver

I ensamhetens bittra tider
Känner mig vilsen i pannkakan
Mot fantasier jag strider
Så sticker jag ändå ut hakan
Är som en urvriden trasa
Myntet som kastats i mot brunnen
Elden som slocknat i min brasa
Står där alltid med öppna munnen

Men i sanningens minut
Känner tystnadens skräck
Finns det ändå inget slut
Kvar är bara en blöt liten fläck
Ingenting på mig får fäste
Blickar som en gång möts
Är så långt ifrån den bäste
Kontakter som för alltid bröts









Bunden vers av Lidde
Läst 118 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-06-13 14:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lidde
Lidde