fick inte låta dina ögon brinna
och se kärleken ständigt försvinna

vi som hade knullat i varje portuppgång
vänt våra kroppar i fusionens sång

lekt sönder våra läppar i fiktion
smekt bort tankar om en relation

simmat i cellernas byggnadsstenar
men aldrig säga det vi innerst menar

inom skriker ett förbannat nej
(att jag älskar dig)

fingrar på framtidens dörr,
lever med sagor från förr
någon kommer drunkna i mättnaden
förintas av den ytliga lättnaden
sugas in i hjärtats centrifugator
bli sin eget mantras kurator

och nämna det förbjudna ordets lakej
(att jag älskar dig)

kunde simma mellan ytlighetens öar
i bottenlösa träsk och sjöar

drömma om ditt sköte och dina bröst
där morgonen aldrig innehöll din röst

fick aldrig hålla
omfamna, yppa ett förlåt
fick bara greppa, smeka
och säga att jag var kåt

vi som hade knullat vid varje hörn,
öppnat bildörrar och skrikit våra stön
penetrerat när vattenbrynet ebbat ut
leva issär är vårt gemensamma beslut

lämnade den andra sängen bäddad
och från kärleken fullständigt räddad

ville skrika ut saknad,
förklara ljuset i min värld
ville se dig nyvaknad
ta med dig på min triumffärd

istället kokade jag sönder
och bedövade viljan under hud
av de vackraste av stunder
fanns bara våra förbud

jag fick ditt allra heligaste, aldrig dig
du fick mitt innersta, aldrig mig

trots att kyssen kändes genom benmärg,
beröringen förkolnade drömmar
som metalliskt skapade färg
men med allt för lösa sömmar

vi är bara vänner under täckets heta åtrå,
bara kompisar som håller hand, då och då

bekanta som ser djupt bakom ögats lögn,
med ständig objuden fruktan,
där hettan kommer från en kärleksugn
och livet i sin ständiga tuktan

med förlusten som enda resultat
i ångerfylld sexuell apati
blev vi ett frostat plagiat
fast i kåthetens regi

det är en sanning det som känns i själen
trots att våra munnar skriker ut ett nej
kan vi inte leva med eftermälen

(när någon säger, jag älskar dig)