När man så ser på Rebecka
Som ett eget Mekka
I hennes ögons charm
En person så varm
Ibland kanske lite blyg
Men ett leende i smyg
Så tar orden ifrån munnen
Annars är hon försvunnen

Helst vill hon att andra ska tycka
Sen en värld hon smycka
Så i närheten av hennes existens
Lindrar hon en värre abstinens
Som en prinsessa i sagan
Så är hon den enda upplagan
Så hos Rebecka
Där alla vill häcka

Så Rebecka Linnea
I från riket moder Svea
Ensam blomma på en äng
Kanske inte allt för fåfäng
Mot en himmel så blå
En stjärna man kan spå
Om så hon är livets svar
Hon som guld så dyrbar

Rebecka i alla sin glans
Som om ingenting annat fanns
Kan inte ersättas i miljoner
Är inte som andra shabloner
Då krokiga vägar inte tar slut
Ingenting som känns som förut
Ögon som öppnats på nytt
Då du vet hur mycket någon betytt

I tidens spektakel
Rebecka detta mirakel
Hon är verkligen så unik
Tankar som flyr i panik
Då som en öppen bok
Inget som som gör en klok
Ser bara hennes blickar
Hör klockan som tickar

Så mycket att säga om en person
Får så bli i en annan vision
Ljuset kommer i från ingenstans
För i ett stycke av briljans
Men när saker kanske bränner
Behövs det inga andra vänner
Så när man tänker Rebecka
Då orden aldrig kommer räcka