Kan nästan ta på tystnaden
Sviken av någon som hållit mig levande
Såsom om inget längre betyder något
Tryggheten som gått som i spillror
Känner mig som en störtande fågel
Som en kraftig våg som spolats över mig

Så fullständigt skakar i panik
Försöker med all kraft hålla mig ovanför ytan
Samtidigt som jag dras bort i en ström
Sjunker bara djupare och djupare ner
Känner hur vatten börja tränga in i lungorna
Helt plötsligt är allt bara svart

För när ensamheten håller mig fången
Kniven mot strupen så bara att trycka till
Så innerst inne vad alla egentligen vill
Finns liksom snart ingen återvändo
Tårar faller som regnet ifrån skyn
Smaken av salt kommer över mina läppar

Alla tankar som släppts ur sin bubbla
Känslan av att komma allt längre bort
Smärtan som sakta börjar ebba ut
Blodet som rinner ut med halsen
Kan handla om sekunder innan allt är slut
Håller sakta på att sväva ut i tomma intet