Fågelsången kvävs
i högsommarens mjuka famn
kärleksfullt och blodtörstigt.
Så nyss och nära
dagg i gräset
svett på huden.
Liv flätas ihop
till en tjock fläta
av höst och rök och mörker.
Stjärnor försöker försiktigt
förklara hur stort ett avstånd kan vara
hur långsamt nuet silas
genom himlen och de svarta fåglarna
och sväljs i mörka klunkar
utan bismak och eftertanke.