värnlös längtan studsar mellan hjärtats systoliska slag
i väntan på förståelsen
från skuggan av den evighetslånga flykten

föreningar i motsatsförhållande vittnar om drömmar
som enkelt kan synas när vi glömmer, förtränger

att vakna bara för att åter somna
andas in för att kunna andas ut
öppna för att slutlig stänga

menlösheten skuldsätter spårlöst varje gnista av frågor
som hopplöst alltid slutar med varför

den frusna längtan som kallt borrar in sig i cellens delning
för att bara en enda gång avslutas
utan förklaring och bortom sans

har redan öppnat alla dörrar
lyft på alla stenar och insett
att syftets enda mening
är att sortera bort det triviala