Jag ser dig stå och vänta på bussen vid ett hörn
Så uppfylld utav frågorna du väntar på en törn
Livet så här långt det har varit skyddat bakom mur
Och allting som du gjort var lika delar kraft och tur
Inte är det svårt
Att förstå hur själen mår
När ingenting är hårt
Är det som om allting går
Och när allting går så kan man bara köra på
För varje vän man tappar kommer det istället två
Nu kommer bussen och du slår dig ner längst bak
Jag ler för mig själv för jag känner till din smak
Och det är inte konstigt att jag känner dig så väl
Du är en nitton år yngre kopia av min själ

Du kommer till min dörr och ringer på rätt sent
Jag ger dig en kopp kaffe och tvättar såret rent
Du gråter ur dig sorgen emot mitt vita bord
Och svär på att det här kommer sluta med ett mord
Ditt axellånga hår
Klibbar blött emot din kind
Där syns ej ett spår
Av en liten pojke trind
En liten rund kerub som ej kunde stava hat
Drunknade i dryckerna som tappades på fat
Han lekte med pistol men nu bär han på en kniv
Man vet aldrig vad som händer med ett oersättligt liv
Du går iväg från trappan och jag bjuder dig farväl
En nitton år yngre kopia av min själ

Jag mötte dig på gatan förra veckan var det visst
Du var på väg till bandet där du spelar som bassist
Du visa mig en tape som bandet hade gjort
Jog log nog lite skevt med du sa det här är stort
Nu slår stormen till
Och vänder upp och ner
På allting som stått still
Så snabba under sker
Och raketen den går rakt emot en stjärna klar
För alla måste inse denna gåva uppenbar
Jag hörde hur du talade med stykan hos en ek
Och höll mig från att nämna om livets hårda lek
Tids nog kommer också du att bli det svartas träl
En nitton år yngre kopia av min själ