Dina händers skrovliga skåror smeker silkeslen hud,
dina händer väcker längtan från avgrundsdjupa hål,
dina händer vet precis vad de gör.
Och dina läppar likaså.
När en kyss i nacken blir till gåshud längs spända ben,
när dimmiga blickar ber om mer och mer, och mer är vad du ger.
Kronan på verket, en viskning att jag är din.

Det var vad du sa
det var inte jag
som sa
allt det bra
du sa
det var inte jag.

Du var min belöning för mitt spirande mod.
En godisbit
åt en gammal hund, som lärt sig sitta.
Ett bra val,
äntligen,
ett förändrat mönster.
Från tusen åter tusen misstag
av ihopknipna ögon
tills det varit försent.
Du var den högsta nivån,
du var slutet av en stege,
du var sista biten i ett pussel.
Jag var framme, jag var där,
jag var fullärd, fylld med begär.

Stora snedsteg kräver hårda straff.
Det var så självklart att det var du
och jag som skulle vara oövervinnerliga,
mot andras tafatta kraft.
Endast för priset av att andas med ett brutet bröst.
På din tallrik ska det för evigt alltid serveras
ormar, paddor, råttor.
Ät upp idiot, ät för allt du är värd.
Precis som du skamlöst åt av mig
en portion, ofta två
åt du av mig.
Sen blev du mätt och kastade resterna på gatan,
kastade mig.
Så ät upp då, det kan du gott ha.
Och när allt smakar likadant
smutsigt, snuskigt, segt
Så tänk på mig
Tänk på mig.