I Corontän -

utan en tillvaro
med den varma
närhet en grupp
av vänner skänker

tvingas jag
bygga på minnen

och efter månadernas gång
ser jag mitt inre ommöblerat

eldstad
vattenhål
och trädgård

bevarar
mitt förstånd
och glimten i ögonvrån


I Corontän -

filosoferar jag över människans liv
du och jag och vi
Herakleitos insåg att förändring
ingår i vår natur

Marx och Marcuse ger oss mod
nog för att ifrågasätta
"samhällets skrämmande harmoni
mellan produktivitet och förstörelse"



I Corontän -

groddar jag mer
och plockar mer grönt
till all slags mat

jag matar surdeg
steker plättar
och bakar bröd

(- om inte alltför lång tid
står kanske en mjölkvarn
i doftande furu
på mitt bord!)



I corontän -

mäktig är poesin
vem kan förhindra oss
poeter.se

så länge vi lever
fortsätter vi att skriva
läsa och kommentera

vi skapar oss själva
menings- o- lek- fullheter!