100 meter bortom mig och dagboken
Vad roligt det måste vara att samla dagar och tankar i en bok. Jag rusar iväg till närmaste bokhandel, köper bläckpennor i olika färger och en guldfärgad dagbok med lås. Det gäller att skydda sig mot tjuvläsare som utan att lyssna på textens tanke tänker.
Jag står nedanför himlen, snöflingor flyger omkring mig och jag känner hur jag förstår tillvaron. Det är en känsla som snart ska skrivas i guldboken, visserligen hör jag att någon får stryk 100 meter bortom mig, men onödiga detaljer kommer jag stryka.
Badrocken känns som en mjuk resa i rymden. Klart jag tassar runt i den när jag ska inviga mig själv i de innersta tankarna och tofflorna jag har skaver bara då romantik dör efter natten. Jäklar vad inspirerad jag känner mig inför mötet med mig själv.
____