FÅGELSKRUTTEN

Blinka
lilla fågel där
Vinka
om du har mig kär

Jag kastar ett äppelskrutt
Fågeln kommer med ett skutt

Fågelskrutten blev min vän
för väldigt länge se'n

Skrutten är dock förblindad
och har blivit ganska tyst
Fågeln är ej äppelkindad
och har inte nå'n hög byst

Låt oss nu återanvända
till tiden när vi var barn
och innan vi blev brända
i någon glödhet kvarn

Vi blev ju ej färdiglekta
utan endast alltför stekta

Vi söker sedan dess
efter en vacker dag
som är fri från stress
Där vi finner våra jag

som i en oklar väderlek
finner mer än en dröm
om den verkliga kärlek
som brinner och är öm

Vi som är undertryckta
slocknar dock först
när vi som förryckta
släckt vår stora törst

med kärlekens hav
i en djuphavsgrav

Lång tid har nu gått
Stekta är skruttens ägg
och det mesta är grått
så även mitt skägg

Kanske är det så här:
att det är skrutten och jag
som i verklighetens sfär
förverkligar denna dag