Han hade trängt in
sig i en medeltida
rustning

Slottet* stod klart att
användas i nutiden

Med sin närvarande
Dåtid

En dam i gult vitt och
Guld gick omkring i

Krinolin runt Slotts
-parkens buxboms
djupgröna häckar


Frågade om det ej kunde
gå för sig,att spela någon
menuett på något sätt.

För att kunna förlusta
sig in i tidens känsla

Så han tog då av sig
den
Lånade rustningen

Och hon tog av sig sin
1700-tals förklädnad



Och försvinnande osynligt gled de båda.

Vidare in i dansens virvlande tidlöshet

Två varelser från olika epoker
av dåtid o nutid förenade.

Med varandra mot en
gemensam framtid

Som ännu kommande
väntar på att få visa
upp sig mot himmelens
Rand

Då allt ej nånsin är färdigt
på en gång.

För Livsdansen måste
få skrivet sin egen sång

Gång på gång. Med liv
att begrunda över
Känslas egen spång

För att kunna ge sig
av. För att kunna ge
sig av.

In emot sin egen. ..
framtid






(*fritt val: välj något
Slott. ..)