Lidelsen
Det är inte det att det är svårt att leva
det är inte så jag menar
men jo
det är just det det är
det är det jag menar
det är svårt
det känns i magen emellanåt
i själva...
ja där mitt i liksom
i magsäcken
jag kan tänka att jag är hungrig
eller för mätt
men det är lik förbannat lika knöligt
lite längre ner
för ena stunden vill jag ha varenda en
för alla gör mig glad och sprittig
men sen i nästa
när jag kanske tittat på lite nätsnusk
och gett mig moraliskt obehag
eller varit på wc
så vill jag ingenting
men att få en stund med dig
i den svarta nakna natten
i ditt svarta nakna trånga utrymme
med väggar av rosa sammetskött
och safter från saltgruvorna
långt där nere i ditt privata hav
med tång och sjöstjärnor
räkor, musslor och ostron,
i vågor
mitt gungande rör upp,
skulle gottgöra det mesta av bortkastad tid
på att undra
över meningen med mitt liv
jag skulle äta mig mätt
mätt
mätt
mata dig
med allt som är jag.