Bortglömd inskränkt
står ett anskrämligt
utdraget rangligt Plank

Vid en liten stads
järnvägsstation

Där 2 pojkar med hund
i koppel gemensamt
befriande pissar på det!

Bland knoppande Fläder
buskar,blommande Pingst
liljor och flammigt gul eld
-röda Tulpaner

Med seende slöa resenärer
I det tillfälligt heta sol
-gasset som ej låtsats bry
sig det minsta om det


Invid en avstängd
väntsal
har nöden ingen lag

Så är även historien
och det förgångna
sammanfogade

Som ett anskrämligt
plank i varandra

Och en dag skall även
vi bli en del inuti historiens
bortglömdhet


Vare sig vi vill det eller
ej

Och vem vet kanske skall
även kommande släktled

Pissa på just våra gjorda
handlingar eller de som
aldrig blev av

Utan att de i sin framtid
eller vi de då bortgångna
Vet det minsta därom.

Vad som skett eller vad
som komma skall ske

Såsom släktled genom
alla tider för det mesta

Betett sig inför det
förgångna som till
det ankommande

Så helt oskyldigt aningslöst

Bara en varm försommar
Söndag mitt i det mänskligt
pågående livet