Hemma hos Melina går det mesta i vanligt, enkelt grått. Mycket märkligt, tycker hennes vänner, emedan de vet att hon är cirkusartist. Det är som om Melina får fullkomligt nog av alla färger och former på jobbet.

Denna varelse bor på en av de mellersta våningarna. Fastän hon är van vid hisnande höjder - beredd att i vilket ögonblick somhelst krascha mot bottnen. Det finns iofs dem som bor ännu mer mitt i....

Livet sägs ha nästan lika mycket kvar att ge som Melina redan har förbrukat. Hon har gått och blivit medelålders, med sin kropp alltjämt flexibel och stark som en tonårings. Hur många timmar har lindanserskan kvar i rampljuset? Beror väl på vad man stoppar in i livet?! tänker den kloka gamla flickan.

För egen del har Melina möblerat med en smal madrass framför en bred TV-skärm. Därtill står ett litet rangligt bord med en stor fläkt på. Till sist kan man ana en djup fåtölj, placerad i garderoben. Dit leder en lång matta genom två rum.

Härinne fanns ingen elefant. Inte heller finns andra djur i hennes lägenhet - förutom spindlar och sånt som alltid kryper in. Under farmors högsta hatt har en kattliknande kanin haft sitt bo. Fladdermössen förbereder sig inför en extra mörk höstsäsong. Lyktor i hundra kulörer återfinns i varsin ask.

Melina har bara sitt mellannamn kvar - hon har låtit trolla bort första förnamnet och hela efternamnet. Några bland grannarna tror sig känna lindansaren ändå.  Men när hon undrade en gång, så var det ingen som visste vem som bor närmast mitten.

På egen hand och för egna fötter fick Melina räkna ut : fler ansikten håller hus under henne än ovanför - om än differensen är hårfin. Dvs sålänge internet har angivit rätt personuppgifter. Väggspeglarna har ingen aning om när man träffat rätt eller fel.

Någon har placerat en trappstege bakom hennes tapeter. Var det en besviken pojkvän som ville lämna hoppet kvar?!? Trappan är som tur är i ihopfällt tillstånd. Annars skulle Melina lätt hålla på och toucha taket titt som tätt. Nu måste hon uppfinna sina egna steg...

Väldigt centralt håller hon hus, i dubbel bemärkelse. Likafullt tänker Melina ge sin röst åt Vänstern, så att man kan känna sig förvissad om att få bo kvar. Centern tänker hon aldrig mer ens överväga, nej Annie borde rentav straffas med en minus-röst.

Särskilt Nooshi vill hon sätta ett stort + eller kryss för. Men besynnerligt nog står partiledaren inte med på den aktuella valsedeln. Blott lokala förmågor från den egna staden tycks man kunna välja till Riksdagen, upptäcker hon vid sin laptop.

Ibland sätter Melina på spännande melodier, som virar sig kring rytmer inte alltför svävande. Man kunde inbilla sig att hon får nog av scenisk musik på jobbet. Emellertid skapas ständigt nya förhållanden mellan låga och höga toner.

För en utomstående är det inte helt lätt att få syn på just hennes lägenhet. Det mesta drunknar i det mesta. Melina känner sig allt mindre unik för varje månad som går.

Lindanserskan har funderat på att hissa upp vinröda gardiner av tjockaste sammet. Vill hon trots allt ge en ledtråd om vad hon arbetar med?! Utan att själv behöva kliva ut genom fönstret....