#höstanvinden
Mono no aware
Det var inte förrens på ålderns höst
Som vi såg dansen
Av den blekt malva färgade dimman på älven
Som vi andades in jordens landskap av fårade vågor över jorden i kapucin-brunt
Och bevarade värmen av det sista solglittret på den krusade vattenytan
I tystnaden följde vi tranorna I flykt
Dom vi aldrig hann räkna
Bort mot horisonten
Den morgonen vi vaknade och såg att ögonen tappat färg, bleknat till en svagare duv-blå
I det förgängliga landskapets själ
Där fårorna växer livet mot sitt eget slut
Tiden hade gjort ditt hår likt spunnet socker i gråsparvsknäck
Och vi såg hur det frasades till stjärnstoff likson smörblommorna vi torkat i köket
Fälten av karmosinröda valmo
Sommarens flirtiga kyss
Svajade inte mer
Av jord är du kommen Av jord skall du åter varda
Det var inte förrens på ålderns-höst Som vi förstod att se skiftningarna
Nyansernas toner i samstämmig melodi
Där luften växt mättad
I årstidens fuktade färger
I väntan
Barnfötterna prasslande över det frasiga marktäcket av löv
Ur termosen ångar chokladen
Det var skörde-tid
Och våra hjärtan var till bredden fyllda
#höstanvinden