Osäkerheten fladdrar i vinden.
Rädd att bli påkommen av den andra kinden.
Den som log så fint för en stund sedan.
Blev sen stel och tappade sin färg.
Rosig och varm fanns den där.
Försvann ut och blev ett med mörkare syre.
Dunkelt prat svetsar kyliga fogar.
Vinner rött mot svart?

Jag är kvar i sårbarhet och värme.
Väljer empati framför gemenskap.
Vem kan göra mig sällskap här?