... än att få hylla och ära
en framgångsrik vinnande hand
Det är bortom allt
annat det som knyter an
de allra starkaste vänskapsband ...

Men det finns någonting
som likväl är än mer populärt
Det att få vara den som avslöjar
vinnarens framgångs saga
som något spektakulärt
och oväntat skamligt prekärt

Ty även om framgång
är eftertraktad 
liksom att få skaka hand
med den som 
som vinnare blir aktad ...

... är den avund
och missunnsamhet
vilken väcks inom de allra flesta
en kraftkälla vilken ger energi
till vårt alltigenom grundläggande
allt som oftast just därför ödeläggande
och förenande Jante-Vi ...

... något som flerfaldigt
överträffar det mesta ...

Ibland undrar man
om det är ett villkor för framgång
att det redan från början
finns någonting som är känt
vilket kan utvecklas till motgång ...

Där framgången fungerar som 
ett uppmärksamhetsväckande
och känsloförstärkande
underlag och förutsättning 
vilket lockar tillräckligt med publik
för att kunna sälja ut 
fler åskådarplatser än någonsin förut
till en redan från början
planerad och väl regisserad avrättning ...

En anrättning
vilken under de senaste trettio åren
genom nogsamt inkrementell förbättring
utvecklats i det närmaste intill perfektion ...

Till den grad 
att det kan bli rätt svårt
i den situation
där man väl känner framgången
vara på väg in i ens liv
att våga känna sig riktigt glad
utan att först ha sett om sitt hus
och grundat med flera tänkbara
flyktvägar till reservutgången
vilken om man har tur
skulle kunna ge en andra alternativ ...

Å andra sidan är livet i sig
en enda långdans på rosor ...
Taggigt och djävligt!

Men kanske ska man ej
ta det hela så hårt ...

Ty medaljens framsida förtäljer
någonting traditionerna till oss
redan med modersmjölken införsäljer ...

Nämligen det där med att ...

- Vi vinner!
... men De förlorar ...

Någonting vi gärna blundar för
och talar tyst om
Det är ingenting vi så gärna
belyser ur det som finns i vår ädla historia ...