Skuld. Förlåtelse
och Förståelse om
det oundvikliga
inuti människan


-Ohh stackars sate


-Jaa tack så mycket
Bättre sent än aldrig

Och vet att Kungsängs
-liljor skall blomma.

Även nästa år vid
Odessas stränder

Och någon som går
Där förbi skall njuta.

Av tacksamhetens
skapelsekraft

Och det får väl räcka
till även för mig. ..

När jag vandrar förbi
Fyrisån med hundra
-tusentals blommor
av samma art

Om det nu blir så?
Vet jag ju inte för
-än då?


Ding dong,hur det
blir får vi alla se

Om vi kan se

Men hur vi känner
och tar det till oss

Är en annan sak
eller hur?

Och när molnen
svävar på

Har vi någonting
alls att känna in


Och gå vidare
med något som
är lika för oss
alla olika. ..?

Utan för den
skuld behöva
slå ihjäl varandra?