" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

 




18, Jerker

Han var yngst av 7 syskon. Som en efterslatt av en kärlek som aldrig ens funnits mellan de två personer som enligt papperet var hans föräldrar. Han hade nästintill ingen kontakt med sina syskon, de var alla mycket äldre och såg på honom som droppen som fick bägaren att rinna över, men hur fan kunde man skylla på en bäbis att han fick en svårartad kolik? Eller att han var ett sk öronbarn ända tills han började 3:an.

Jerker Lind hade fått lära sig tidigt att alla andra rådde för allt som gick fel, för annars skulle han inte ha överlevt.

Nu satt han i en möglig gammal Solifer, instängd i ångande värme med ett skrikande barn. Öppnade han dörren kom myggen och då skrek ungjäveln mer.

Conny och kvinnan hade pratats vid per telefon sedan hade Conny rusat iväg och sagt att Jerker fick klara sig själv en stund. Åtminstone den här gången hade dom något att stoppa i ungens mun. Jerker hade fått köpa modersmjölksersättning på apoteket, men han hade fått köra till en annan stad för att ingen skulle känna igen honom och inse att han köpte något som han inte borde ha behov av. Om han jämförde köpet av de tre paket han inhandlat mot första gången han köpte sig en packe kondomer så hade kondomerna kännts mindre pinsamma.

Kvinnan bakom disken hade skinit som en sol och frågat, hur gammal var barnet och pladdrat på om att hon själv blivit moster förra veckan. WHO THE FUCK GIVES A SHIT, han hade velat skrika åt henne, men pressade fram ett blekt leende och flydde så fort hon gav igen växeln.

Jerker var en kille som provat på det mesta, från droger till gäng. Förra gången han hade haft "vänner" hade han rakat av sig allt hår och skrikit HEIL HITLER på bussen när invandrare passerade. Han brydde sig inte om invandrare, men han ville desperat tillhöra ett gäng, ha vänner, räknas. Men eftersom hans hat mot svartskallar inte var nog starkt blev han övergiven av sina sk vänner och stod åter blottad och ensam i en värld som kändes nog så ensam ändå.

Att han sprungit på Conny hade bara varit ett ödets nyck. Han hade jobbat extra på Q8 stationen norr om staden då Conny stegat in i butiken med så självsäkra steg. Jerker hade blivit imponerad. Mannen köpte ut en limpa Malborou light menthol och betalade med en tusen lapp. Jerker hade också sett att hela mannens börs buktade av tusenlappar, och till en början hade han tänkt att kanske han kunde lura av honom ett par av de där stora onödiga sedlarna. När mannen var på väg mot sin bil rusade Jerker efter honom och låtsades stöta ihop med honom, men istället för att tappa börsen som Jerker planerat tappade han sin portfölj. Papper flög med vinden, bilder, foton, tidningsutklipp...

Mannen spände ögonen i Jerker och skrek irriterat.
- Hjälp mig och samla ihop papprena ditt jävla miffo, du får en tusing om inget försvinner.

Självklart hade Jerker ställt upp... en tusing för att springa som en yrhöna på en stor asfalterad besninmack var väl inget? Medan han samlade ihop papper efter papper, foto efter foto, urklipp efter urklipp... så växte nyfikenheten.

Bilderna föreställde ett barn, som blev till kvinna, som blev mamma. Urklippen handlade uteslutande om planeternas positioner och övernaturliga fenomen. Övriga papper var olika uppställningar av siffror som i Jerkers huvud kunde betyda exakt vad som helst. Hans nyfikenhet bubblade.

- Eh jag råkade se några av papprena.
Mannen spände ögonen i honom, han mötte ingen värme eller vänlighet utan spydigt förrakt.
- Jag... eh... är .. asså... jävligt intresserad av det där med planeterna och sånt.

Mannen stönade högt och slet till sig papper och foton med ett ilsket knyck. Låste porföljen väl, kastade in den i baksätet just som mobilen hans ringde.

Jerker tyckte det var lustigt att en man som var så allvarlig och ilsk som den var hade en mjuk psalm som ringsignal på sin mobil.  Han svarade, hans röst som varit hård och kall förbyttes och blev mjuk och nästan bedjande. Jerker låtsades gå därifrån men tog korta steg. VIlken skum situation.

- Du grabben vänta
Han vände sig om. Malbouro Light Menthol mannen log ett torrt leende mot honom.

- Vad säger du om att vara med om ett äventyr?




Prosa (Novell) av Xena
Läst 488 gånger
Publicerad 2006-08-08 22:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Xena