Jag tände på dig
Det kan jag aldrig förneka
Redan från första stunden
Hade jag varit förlorad
Hänförd och trollbunden

En känsla som bara växte
Varje gång du svepte fram
I din vita rena skrud
Var du en ängel nedstigen
Min gåva från Gud

Men du såg aldrig mig
Det var bara den där Staffan
Han som jobbade i stallet
När jag till slut förstod
Då började förfallet

Så kom den där dagen
Den ödesmättade dagen
Jag borde ju förstått
I almanackan stod 13
Det kunde aldrig båda gott

Vitklädd med ljus i hår
Brann du för min hand
Så som jag brunnit för dig
Gick budskapet ändå inte fram
Nej, det blev ett jäkla ståhej

Jag var aldrig något helgon
Det kommer jag inte från
En paria i gård och stuva
Får ta mörkret till sin famn
Där skuggorna ruva