Alla dagar som passerat
ger mig mardrömmar om natten
men det är alla dagar som komma skall
som håller mig vaken

Vargar jagar alltid i flock
du jagade vargar ensam
den som inte ser sig som rovdjur
blir automatiskt ett byte

Och jag borde kanske sett det komma
jag borde ju förstått
men har någon som är förälskad
någonsin sett något komma?

Det är med ångesten och stressen
som med alla varor i affären
påslagen bara ökar
inte för att jag är hungrig

Ett plötsligt gnissel från gården
barnens lek eller bara vinden?
det är ingen där
därefter, steg i trappan?
hallå?
pulsen ökar
kroppen bara skjuter från
utan att jag förstår hur
rusar frenetiskt mot hallen
och axeln tar hårt i dörrposten
till vardagsrummet
men smärtan känns inte
för adrenalinet pumpar ut i blodet
ögonen på dörren nu
sekunderna innan jag med full kraft
träffar ytterdörren
med hela min tyngd
så hinner jag se
en liten glipa av trapphuset
det blir en oerhört knall
när dörren våldsamt slår igen
och jag letar i panik efter låset
lyckas vrida om
någon slår hårt
eller är det mitt hjärta som dunkar?
jag sjunker ihop utmattad
men reser mig lika fort
vågar inte se i titthålet
det spelar ingen roll
inget spelar längre roll
kroppen känns med ens tung och slö
det gör ont i huvudet
det gör ont i axeln
jag faller ihop igen
under min egen tyngd
orkar inte hålla ögonen öppna
ser inget, hör inget
låt det bara vara över
snälla, säg att det är över