Kvinnan som hittas och hittar


1.Jag sminkar mig i lila och grönt och mina ögonlocks blick skärps och läpparna i vinrött. Jag stiger ur nattens källare som värmt mig men letar efter en man som vill ge mig min drog. En tygpåse omger de få ägodelar jag behöver idag. Jag är den kvinnan som vandrar mellan kobran och kvicksanden. Mina steg är långsamma av vårluftens morgonkyla. Jag säljer en stund till någon som jag finner själv.


2.På kaféet visar jag att jag äger min tid denna stunden och röker cigaretter jag betalat för. Talgoxarna talar med mig om gud och jag svarar det jag minns som är att ett nästa liv blev jag lovad. Jag går till ett bad och tvättar min kropp. Jag går i en kappa genom andras kroppar jag lånar längs dagens en lina. En man ger mig drogen mot en stund i hans lägenhet. Jag var född utanför alla system och sammanhang som repeteras om igen.


3. Jag förlorade mot ödet för varje tärningskast tills mina visade bara ettor. Så det bestämdes att varannan dag hittar jag och varannan dag blir jag hittad av någon som ger mig det jag önskar. Kylan i bilens baksäte med täckta tidningar och inga tabletter som lindrar värken. Jag var född ensam att leva på en eufori som kompenserar ensamhetens börda. Jag går ett varv på mina gator dit ingen hittar och ser i ett skyltfönster min spegelbild och dess skönhet som ler blygt mot dig.


4.Slumpen drog sig till minnet detta öde och stämplade det i min panna. I morgon blir jag hittad och det gör mig lugn. Jag köper några smärtstillande tabletter av en man och minns en dikt som jag upprepar tills smärtan försvinner. Snart är min gång rak i det uppvärmda köpcentrat och en man kommer och frågar mig om jag är vilse. Jag behöver en måltid och en plats att sova några timmar om du kunde tänka dig att ta mig till ditt hem för en stund säger jag och vänder mitt ansikte så dess skönhet blixtrar till och passerar. Och detta blev en dag då jag hittades.


5. Ibland hör jag röster som är från gud som lovat mig en kompensation för det hårda livet jag gjort till mitt men drogen jag ibland har råd att köpa visar mig den eufori jag får i nästa liv i vilket jag investerat min framtid. I hans gästbok skrev jag: I regnet rösten, i rösten upprättelsen, i denna vänder ödet och mitt namn återuppträder på en scen över deras huvuden. Hans kropprörelser är alldagliga och han lämnar det jag behöver till morgondagen då min intuition skall hitta nästa man.


6. Vi har en fri vilja i ett system jag inte förstår. Jag orienterar mig och nån gång lyssnar jag på en människas berättelse vars ebb och flod följer mina känslor under samma måne som lyser så lagom att min kappa döljer de människor jag vandrar igenom tills jag hittar en vars dag jag övertar. För tiden går inte av sig själv längre utan måste stjälas från de som besitter den. Den är en takt och om man lyssnar inåt hör man tiden komma i steg allt närmare mitt nu.


7. Tag ur den kran där vattnet rinner långsamt och fukta läpparna. Jag hittades av en man och vi kör i hans bil mot det hem som blir mitt under den korta tid vårt äktenskap varar. Jag äter ordentligt av det han ger mig och jag tar pengarna ur plånboken som jag lånar samt sover en kort sträcka medan han rör sig mot mig. Sen hittar jag min kropp igen där jag lämnade den och tänker att i morgon är det jag som hittar min man genom tecken jag lärt mig läsa.


8. Gatorna har sina portar dit regnet inte når. Och parkernas träd har grenar där man sover lugnt och säkert. Något hos mannen är fel. Han är en letare och har funnit mig men går förbi. Det är något i våra blickar som blir fel för det är jag som skall hitta honom. För min kropp är smidig som en kobra och han kommer sjunka ner i kvicksanden som omger mig. Se in i mina ögon och mät deras styrka med din blick. Hans ansikte är nära nu och det är bara en fråga om tid och sedan kommer han följa mig dit där allt uppträder på samma scen men korten är redan delade och ödet vet redan detta och viskar min trumf lågt i natten.