Persiennernas årstid
Persiennernas årstid
Ord 288
Sidor 2
Persiennernas årstid
Långa hängen av sidentyg
Längs rummets fönster krönta
Ett flor för solen
En slöja i skimrande vitt
Persiennernas årstid
Och solen i zenit
Vinkeln mot öst
Spegeln mot väggen
En kontinuerlig sträcka
Vädersträcken vilsna
Riktningen är den mot havet
Vi vet denna riktning mot vinden
Händerna spegelvända
Håller varandras värme
En gång gick en stig förbi
Och ett timglas stod på karmen
Det var så länge sedan
Att jag mindes knappt
Persiennernas skydd mot insyn
Fönstrens ögonlock blundar
Mot allt vi håller på avstånd
Sänk dig ner i vatten
Känn hur kroppens spända löser sig
Skymningen närmar sig
Sov i huset som skall rivas snart
Kroppens avslappnade flyta
Och andningen med lätthet
Svärtan dold i lungorna
Kalla gröna vågor slå mot klipporna
Ogästvänliga element
Nu är jag ett subjekt som kan välja
Fanns det en lång kedja av händelser
Där objekten gled över långsamt
Till subjekt som började handla
Jag letar efter tanken
Som kan förstå övergången överskridas
Och kroppens rörelser
Från tingens fall
Jag kan tala simultant
Med de flesta
Därför vet jag att allt språk
Och alla tankar
Utgår från själen
Och att själar kan nå själar
Hur skulle man då annars
Kunna säga orden samtidigt
Dra ihop musklerna samtidigt
Medan vi talar oavbrutit
I en evig monolog