LIVET ÄR INGEN FEST

Femton år
Ingen att umgås med
Tunna lår
kramar min moped

Ute mörkret deppar
Inne ljuset ljuger
Fuktar mina läppar
Vet att jag ej duger

Vill komma bort
Vill vara någonstans
Livet blev kort
för ljuset som ej fanns

Drömmen
från igår
fäller en
tung tår

över livet jag ej haft
och dess mörka substans
men Tellus dragningskraft
leder mig någonstans

Jag sitter ensam under orden
och umgås med lera
men i den tysta underjorden
bor det säkert flera

som slutat att tala
och bor i en bubbla
och lämnat det banala
för att istället grubbla

och söka efter det hopp
som bor hos de andra
För vi kan bara nå vår topp
om vi umgås med varandra

Djupt är att sörja
så det är alltid bäst
att i mörker börja
för livet är ingen fest