Träden dör och multnar.

Nya frön dränks.

Färgerna ändras hela tiden.

Gatorna töms.
En del återvandrar.
En del går till skogs.
Andra förskansar sig i
källare utan ljus.

Själv har jag fastnat i
en ordlabyrint
i ett hus som lutar.
Jag kommer inte ut,
för jag vet inte vilka ord som ska
föra mig vidare.

Älvens mörka vatten
speglar sig i fönsterrutor
där döda flugor hänger upp och ned
i förtorkade spindelnät.

Solen går ned i en brandgul skog.

Om jag bara kom på de rätta orden
kanske min kraft återvänder
och jorden stillar sig.

Strömmar av fåglar ger upp sina vingslag,
nu pickar de på asfaltsvägar som sakta smälter.

När mörkret lägger sig släcker jag alla lampor
och går ändå ut ur huset.

Utan ord.

Utan de ord som behövs.

Kanske finner jag orden hos återvandrarna
eller i skogen.

Men aldrig hittar jag orden
i de källare där syret redan tagit slut.