Hon sov oroligt.

Det var som om natten ville kväva henne. FLera gånger vaknade hon av att hon var inlindad i sitt täcke och höll på svettas ihjäl. Men nu sov hon, endast jagad av sina drömmar.

 I drömmarna hemsöktes hon av bilder, bilder från ett långt liv, ibland kändes det som om det inte var enbart hennes liv utan flera gerneationer. Hon såg sin mamma, sin biologiska mamma, chocken i dennes ögon när den rattfulle mannen  mejjade ner henne 45 meter från hennes hem, hon såg sin far dricka mer och mer av tyngre och tyngre saker medan hennes styvmor lidande såg på.

Hon vejde för slag, knutna nävar och återhållen vrede från en far som ansåg att hans dotter bar skulden till att han förlorat sin älskade fru. Hon såg sig falla för Martin, älska honom, tro sig vara älskad tillbaka och sluta upp ensam och arbetslös. Hon såg Gudrun... och det var just då det hände...

Handen mot hennes mun höll fast en trasa, en stinkande trasa. Under några få sekunder kämpade hon som en bitsk hyena men krafterna sinade, mattheten tog över. Hon försökte se, vem... men allt hon såg var skuggor och den smutsiga trasan som trycktes mot hennes mun och näsa.

Just som medvetandet släppte sitt sita tag om verkligheten hörde hon rösten....

- Synd offra en så söt tjej