Den gamla smedjan
bar sin snömössa be
-härskat på sniskan

Såg ut som ett lingon
översköljt med grädde
där ute i Storhagen

Inuti rönnen satt
domherrar belåtet
sisslande levde sitt
eget avsökande liv

Medans PostNords
blåa bil stressat for
förbi i virvlande snö
-rök genom hällrist-
nings kurvan


Och solen lyste svagt
men givmilt,skulle snart
försvinna in under gran
topparna.

Och ett nordiskt mörker
ta vid,men kanske även
med Norrsken i natten?

Och kattugglan boende
under en trasig smedje
-vind få reflektera ett

fladdrande natur-sken
med vaksamma ögon.

Ingen som det än vet?

Inte ens en sökande
siar-profet.

vad en 1700-tals smedja
ändå kan bära inuti sig
själv från dået in i nuet

Som en stilla hemlighet?