I.

lutar orkideer vid foten av det tredjes bärande vägg
så som stumma döden maler rotblandad ved
lever jag hur trasorna lossna från
mäktiga sårskorpors tamponad
lägger mina ägg i rostlöpet

kunde ingen, behöver ingen säga nej
i det du har klamrat dig fast inom
min kundaliniska organisation
som ruttet bläck

har jag gått i träda
mellan skilda
vädersjuka grindar

stänkte mig kaos
ville övertäcka min gång
gav mig gulsporig hy som hinna
gav mig trång

fuktskadad nattlång kliande skinn
kryper trådar ur dess sankaste mark vill in
gälarna tittar fram snett under dina små spolar
som ljustentakler famlar mig
/jag kommer aldrig att släppa dig/

jag sover i mammas förkläde om natten och
limmar hennes naglar på plats igen
när dagen bleker sin spis

du kan nog aldrig få stämpla dig färglagd mer
gölen i trädan tjärnars gol
gulagstormars längtan inte hav aldrig hav

jag vet inte längre namnet där jag en gång var
söker som vilan trösten i ditt torra drag
hetta är någonting bortglömt
hetta är drömt

II.

jag har ingenting att glömma i,
ingenting att hålla fram
ingenting så som ett inget
ger jag giftet som sväller i min buk
jag halsar kanske skuld
jag sparar nog allt ditt stämpelfett
det gjorde mig på vakt mot sträva sätt
och sällskaplig långsamhet
där ingen av min -komma fästa sig
efter mig komma död