- förskräckelsen -

3 april...
Jag lever ett ganska tråkigt liv, det är tyst och tomt i våningen när jag kommer hem. Jag är själv och trivs med det.

Jag har inte träffat någon sedan fröken S som var inneboende, mest på prov. Det är ingen ide att hon försöker ringa igen, jag kommer ändå inte att svara. Kontakten med henne piffade upp min tillvaro en tid, nu önskar jag mest av allt att bli lämnad ifred.
Jag har varit utomlands två gånger själv och trivdes med det, långa promenader och sol och bad.

Jag tycker om hur spridda röster talar, jag tycker om den livlösa saktmodigheten som någonting skämt. Jag har inga hemligheter att avslöja, allt jag gjort och sagt är som man förstår ett sätt att få er och henne att inte glömma mig.
Om någon skulle hitta mig levande, vill jag därför skriva ner allt som jag tänkt. Skulle jag trots allt berätta om meningslösa detaljer, lyckas få det på pränt, kan det kanske så småningom för någon enda till slut bli kännbart, inbränt.
Jag är inte stolt över mina lögner men fröken S är ju inte heller världens ärligaste.

13 maj...
Till min förskräckelse kröp grodan ur sitt eget skinn idag.

Jag har länge samlat på tillräckligt med mod att våga flå den, alla vandrande pinnar i silkesfilten är döda för länge sen, att den skulle välja tillfället såhär, det förvånar mig verkligen.

13...
På teatern är kulisserna en nödvändighet för pjäsens uppförande. I livet strävar vi antingen efter att riva dem eller också finner vi oumbärliga ursäkter för deras existens.
Jag rör mig bland ridåer, bakom, framför, mellan. Jag slösar all min kärlek och ömhet på tingen, vilka är stumma, opartiska. De låter sig föras in i ett sammanhang utan att protestera.
Man kan inte handskas med människor på samma sätt, eftersom de vägrar finna sig i arrangemang.
Jag vill äga scenen och låta människorna röra sig, ta form, som mina instrument. Var det inte T. som lät sina skådespelare anpassa sig efter tingen i rummet? Att reagera på en byrå, att röra sig utifrån formen på ett bord.

23 ...
Just nu känner jag ett hat som jag aldrig
trodde jag skulle göra.
Att känna att de försök jag gjort bara varit bortkastad tid. Fröken S har ingen aning om vad kärlek är. Hon har frågat om hur min sanning sett ut, jag gav henne ett svar som jag trodde skulle få henne att lämna mig i fred. Men nej, här fortsätter ändå att skrivas, att ringa och provocera mig genom röstmeddelanden.
Jag vet att hon vet att jag låtsas vara tillsammans med en kvinna. Så varför frågar hon mera om det?


25...
Jag har tydligen, till skillnad från många andra, förmågan att kunna se. Jag ser på en gång rakt igenom, utan att först se det som är närmast.
Jag funderar över vad som ligger närmast. Jag har alltid varit blödig och värnat om de svaga. Åt helvete med det som kallas andlighet!

28... kl. 19.15
På radion hör jag efterlysningar om kontakt. Trygghet gives och tages, dessa paranoida fruar som anlitar privatdetektiver när de misstänker mannen vara otrogen! Något som fröken S med hjärtans lust skulle ha kunnat ta sig för. Som jag känner henne! Klappjakten fortsätter i statens tjänst.

19 aug...
Det tycks mig uppenbart att jag behöver ett hem. Inte bara ett hem som så, utan hemmet i mig själv. Det märks så tydligt, ändå kan jag inte uttrycka hur jag känner. Ett slags tvång överväldigar mig. Ibland är jag rädd att helt tappa fotfästet, min känslighet ökar för varje dag.
I våningen råder ödesmättad stiltje, melankoli. Här är inte något vidare att vara. Jag har tappat räkningen på dagarna, händelser utanför och inuti mig själv avlöser varandra i en för det mesta ganska odramatisk ström. När jag ser mig i spegeln kan jag inte förstå hur mitt inre och själva kroppen kan fungera ihop.

22 aug...02.30
Idag kom brev igen från fröken S.

Det är både smickrande och upprivande att hon inte tycks kunna glömma mig. Mitt eget liv har väl inte riktigt blivit som jag önskar.
Ibland känns det som jag balanserar på en väldigt skör tråd. Orkar jag ta mig upp om jag faller?
Hon skriver att det var ett år sedan, den där återföreningen, kvällen med gråt och kärlek. Den är nog den jag minns som den bästa. Den kvällen hade jag nog kunnat göra vad som helst för henne.
Gud vad jag älskade henne då.


24...22.35
Varför kan jag inte glömma henne? Hon spökar i mitt liv både dag och natt.